Kalciumoxid
Systematiskt namn	Kalciumoxid
Kemisk formel	CaO
Molmassa	56,077 g/mol
Utseende	Vitt pulver
CAS-nummer	1305-78-8
Egenskaper
Densitet	3,37 g/cm³
Löslighet (vatten)	Hydrolys
Smältpunkt	2 572 °C
Kokpunkt	2 850 °C
Faror
Huvudfara	Frätande
NFPA 704	0 3 1
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kalciumoxid, även kallad bränd kalk, osläckt kalk eller packsten, är en kemisk förening av kalcium och syre med formeln CaO.

Kalciumoxid har ända sedan antiken framställs genom en metod som kallas kalcinering. Kalksten, som till stor del består av olika kalciumföreningar som kalciumkarbonat (CaCO₃), kalciumhydroxid (Ca(OH)₂) och kalciumsulfat (CaSO₄), hettas upp, ofta över 1 000 °C, varvid kalciumföreningarna sönderfaller. Lätta oxider som koldioxid (CO₂), vattenånga (H₂O) och svaveldioxid (SO₂) försvinner i form av gaser och lämnar kvar kalciumoxid:

${\displaystyle {\rm {CaCO_{3}\rightarrow CaO+CO_{2))))$

${\displaystyle {\rm {Ca(OH)_{2}\rightarrow CaO+H_{2}O))}$

${\displaystyle {\rm {2\ CaSO_{4}\rightarrow 2\ CaO+2\ SO_{2}+O_{2))))$

Kalciumoxid reagerar med vatten och bildar kalciumhydroxid. Man säger att kalken ”släcks” och man får då släckt kalk. Cement består till stor del av kalciumhydroxid och stelnar när det omvandlas till kalciumkarbonat.

Kalciumoxid används också för att motverka försurning av vattendrag (sjökalkning) och jordbruksmark (åkermarkskalkning).

Som livsmedelstillsats har kalciumoxid E-nummer 529.^[1]

• Kalk
• Cement
• Betong