Gaston Bachelard
| Gaston Bachelard | |
 | |
| Född | 27 juni 1884 Bar-sur-Aube, Aube, Frankrike |
|---|---|
| Död | 16 oktober 1962 (78 år) Paris, Frankrike |
| Region | västerländsk filosofi |
| Skola | kontinental filosofi |
| Intressen | epistemologi · konstruktivism · estetik · fenomenologi · psykoanalys · litteraturteori · utbildning |
| Idéer | epistemologisk brytning · rationell materialism · teknovetenskap |
| Influenser | Charles Nodier · Auguste Comte · Léon Brunschvicg · Carl Gustav Jung |
| Influerat | Alexandre Koyré · Georges Canguilhem · Michel Foucault · Louis Althusser · Gilles Deleuze · Pierre Bourdieu · Maurice Merleau-Ponty · Cornelius Castoriadis · Michel Serres · Jules Vuillemin |
| Signatur |  |
Gaston Bachelard, född 27 juni 1884 i Bar-sur-Aube i Aube, död 16 oktober 1962 i Paris, var en fransk filosof. Han var professor i vetenskapshistoria och filosofi vid Sorbonne.
Gaston Bachelards främsta arbeten rör vetenskapsfilosofin och den historiska epistemologin, som han kom att omforma, med flera inflytelserika anhängare, som Michel Foucault, Louis Althusser, Pierre Bourdieu, Alexandre Koyré och Thomas Kuhn. Även hans poetologiska arbeten har varit inflytelserika och lade grunden för den tematiska kritiken. En utgångspunkt för hans filosofi är att dialektiskt ställa vetenskapen och poesin som motpoler, varmed han visar att vetenskapen skapar konstruktioner, och inte utgår från det empiriskt givna. För sin teori myntade han uttrycken epistemologisk brytning (coupure épistémologique) och epistemologiska hinder (obstacles épistémologique) för de mekanismer som skapar och omformar den konstruerade vetenskapen eller epistemologin.
Till hans mest representativa verk hör Le nouvel esprit scientifique (1934) och La formation de l'esprit scientifique (1938). År 1955 invaldes han i Académie des sciences morales et politiques (stol 7).
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1932: L'intuition de l'instant
- 1934: Le nouvel esprit scientifique
- 1938: La formation de l'esprit scientifique
- 1938: La psychanalyse du feu (Eldens psykoanalys; översättning Marianne Lindström, Skarabé, 1993)
- 1940: La Philosophie du non ('Nejets filosofi')[1]
- 1942: L'eau et les rêves (Vattnet och drömmarna: essä över den materiella fantasin; översättning Marianne Lindström, Skarabé, 1991)
- 1943: L'air et les songes (Luften och drömmandet: essä över föreställningen om rörelse; översättning Marianne Lindström, Skarabé, 1996)
- 1946: La terre et les rêveries du repos (Jorden och drömmerier om vila; översättning Hans Johansson, Skarabé, 1994)
- 1948: La terre et les rêveries de la volonté (Jorden och viljans drömmerier; översättning Hans Johansson, Skarabé, 1992)
- 1949: Le Rationalisme appliqué
- 1958: La poétique de l'espace (Rummets poetik; översättning Alf Thoor, Skarabé, 2000)
- 1960: La poétique de la rêverie
- 1961: La flamme d'une chandelle (Lågan av ett ljus; översättning Hans Johansson, Korpen, 1986)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Gaston Bachelard - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gaston-bachelard. Läst 3 februari 2022.
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
