I Tolkiens värld är Dúnedain människor som är ättlingar till númenoranerna. Det allmänna umgängesspråket väströna var från början dúnedains språk. Dessa kom under Elendils och dennes söners ledning till Arnor och Gondor. De flesta bland Dúnedain var goda och trofasta, men det fanns också de som blev fascinerade av svart magi och ondska, dessa kallades Svarta Númenoraner. Dessa levde mest i söder i Harad och i Umbar.

Efter Arnors fall blev de flesta Dúnedain i norr utbygdsjägare. De flesta bosatte sig söder om Vattnadal, även om det fanns mindre bosättningar i västra Eriador.

I Gondor däremot gifte sig många Dúnedain med såna av lägre stående ras, förutom i regionerna kring Dol Amroth. En av följderna av detta var att livslängden minskade snabbare i Gondor än i Arnor.

I och med Konungens återkomst återförenades båda släktena med varandra.

Dúnedain var överlägsna andra människor i både kropp och själ. Men de kunde trots det korrumperas och vara ondskefulla. De var långa med mörkt hår och grå ögon.

Dessutom hade många Dúnedain stor visdom och en del kunde till och med se in i framtiden. Ursprungligen hade de också tre gånger den livslängd en vanlig människa hade. Till exempel hade de utbygdsjägare som följde med Aragorn II mycket väl kunnat bli över 200 år. De kunde också behålla sin ungdom till slutet av sina dagar (de kunde gå från full vigör till gammal och skröplig på bara 10 år). Tyvärr fick de inte många barn och det sägs vara en av anledningarna till att Dúnedain försvagades på sikt.

• Människor (Tolkien)
• Edain