Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin
| Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin | |
 | |
| Född | 20 juli 1766[1][2][3] Fife, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 14 november 1841 (75 år) Paris[4] |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland, Kungariket Storbritannien och Storbritannien |
| Utbildad vid | Saint Andrews-universitetet Westminster School Universitetet i Paris Harrow School  |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Brittiska överhuset (–) Storbritanniens ambassadör i Preussen (1795–1799)[5] Förenade kungarikets ambassadör till Turkiet (1799–1803)[5] Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Osmanska riket (1801–1803) | |
| Arbetsgivare | Storbritanniens utrikesministerium[5] |
| Politiskt parti | |
| Tories | |
| Maka | Mary Bruce, grevinna av Elgin (g. 1799–)[6][7] Elizabeth Oswald (g. 1810–)[6][7] |
| Barn | Lady Mary Bruce[8] Lady Frances Bruce[8] George Bruce, Lord Bruce (f. 1800)[8] Lady Matilda Harriet Bruce (f. 1802)[8] Lady Lucy Bruce (f. 1806)[8] James Bruce, 8:e earl av Elgin (f. 1811)[6] Robert Bruce (f. 1813)[8] Frederick Wright-Bruce (f. 1814)[8] Augusta Stanley (f. 1822)[6] Lady Charlotte Bruce (f. 1823)[8][6] Thomas Charles Bruce (f. 1825)[8] |
| Föräldrar | Charles Bruce, 5:e earl av Elgin[6] Martha Bruce, grevinna av Elgin och Kincardine[6] |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Thomas Bruce, 7:e earl av Elgin och 11:e earl av Kincardine (Elgin i Moray i Skottland respektive Kincardine i Aberdeenshire i Skottland), född 20 juli 1766 i Broomhall, Fife, död 14 november 1841 i Paris, Frankrike, var en brittisk (skotsk) adelsman och diplomat, känd för bortförandet av marmorskulpturer från Parthenon i Aten - på engelska kallade the Elgin Marbles. Han var far till James Bruce, 8:e earl av Elgin.
Elgin var ambassadör i det osmanska riket mellan 1799 och 1803. Han var mycket intresserad av antikviteter och chockerades av de styrande turkarnas ointresse inför skulpturernas förfall. Hans motiv att flytta dem, var att bevara dem, men hans arbetare orsakade stor skada. Även på den tiden var hans handlingar kontroversiella. Elgin la ut enorma belopp, som han aldrig återfick, på att skeppa dem till Storbritannien.
Elgins tid i Mindre Asien hade kantats av personlig olycka. Han hade förlorat näsan under ett utbrott av "pest" vilket hade gjort honom ännu mindre tilldragande för sin unga fru än tidigare. På hemfärden, genom Frankrike, tillfångatogs earlen och några i hans sällskap som krigsfångar (krig hade utbrutit sedan de gav sig av hemåt) och kvarhölls i flera månader. De behandlades väl, men lady Elgin fick resa hem utan sin make och inledde en kärleksaffär med en av sina följeslagare. Då Elgin återvände till Storbritannien och inte kunde få British Museum att betala det han krävde för marmorstatyerna, stämde han hustruns älskare på ett högt belopp. Därefter gifte han om sig med en ännu yngre kvinna och bosatte sig på kontinenten. Marmorkonsten ställdes ut och köptes senare av nationen 1816.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Encyclopædia Britannica, Thomas Bruce, 7th earl of Elgin, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Thomas Bruce, 7th Earl of Elgin, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, General Thomas Bruce, 11th Earl of Kincardine, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Bruce, 1. Thomas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
