Småspigg
| Småspigg | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Spiggartade fiskar Gasterosteiformes |
| Familj | Spiggar Gasterosteidae |
| Släkte | Pungitius |
| Art | Småspigg P. pungitius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pungitius pungitius | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Småspigg (Pungitius pungitius) är en taggfenig fisk i familjen spiggar.
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer huvudsakligen i små vattenansamlingar som dammar eller diken, men finns även i sjöar och lugna delar av floder. Den förekommer även i bräckt vatten och saltvatten. Småspigg föredrar grunda regioner med mycket växtlighet. Arten kan uthärda större växlingar av vattnets kvalitet.
Utbredningsområdet är inte helt klarlagt men arten förekommer i varje fall i nästan hela Europa, Nordamerika och norra Asien. I vissa regioner är arten införd av människan.
Dessa individer, som lever i salt eller bräckt vatten, vandrar under parningstiden till sötvattensområden.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Som namnet antyder är arten med en längd mellan 5 och 7 centimeter ganska liten. Framför den mjuka ryggfenan finns 7 till 11 (oftast 9 till 10) taggar.
Ovansidan är grågrön till brun och sidorna silverfärgade. Ofta finns oregelbundet fördelade strimmor eller fläckar. Under parningstiden blir hanarna på buken och kinden svarta och ibland förekommer helt svarta hanar. De vita bukfenorna kontrasterar tydligt mot den mörka kroppen. I vissa fall förekommer andra färger under lektiden.
Huden är med undantag av 10 benlika plattor vid svansen naken.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Småspigg äter huvudsakligen ryggradslösa djur, men av dessa äter fisken allt vad den kan få.
Under parningstiden bygger fisken ett näste som förankras mellan vattenväxter.
Utanför parningstiden lever varje individ ensam. Vid fara gömmer den sig i slam eller bakom vattenväxter. Under flykten försöker fisken virvla upp mycket slam för att minska angriparens sikt.
Hanar når vanligtvis en ålder på upp till 3 år och honor blir oftast 5 år gamla.
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas vanligtvis i underarter beroende på utbredningsområdet,[1] men denna systematik är omstridd.
- P. pungitius pungitius (Linnaeus, 1758)
- P. pungitius sinensis (Guichenot, 1869)
- P. pungitius laevis (Cuvier, 1829)
- P. pungitius occidentalis (Cuvier, 1829)
- P. pungitius tymensis (Nikolskii, 1889)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Hans-Joachim Paepke: Die Stichlinge: Gasterosteidae, Westarp Wissenschaften, Magdeburg 1996, ISBN 3-89432-492-9
- FishBase – Pungitius pungitius
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Keivany, Yazdan; Nelson, Joseph S. (30 juli 2000). ”Taxonomic review of the genus Pungitius, ninespine sticklebacks (Gasterosteidae)” (på engelska) (PDF). Cybium. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412110731/http://sfi.mnhn.fr/cybium/numeros/2000/242/01-Keivany%5B242%5D107-122.pdf.
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
