Regeringen Ingman I var det självständiga Finlands tredje regering och den första som kallades Statsrådet i stället för den tidigare benämningen Senaten för Finland. Ministären regerade från 27 november 1918 till 17 april 1919. De finländska regeringsledamöterna hade tidigare kallats senatorer men från och med 1918 började de kallas ministrar. I Lauri Ingmans ministär var utrikesministern och krigsministern opolitiska fackministrar. I regeringen ingick ursprungligen Finska partiet, Ungfinska partiet och Svenska folkpartiet. De två förstnämnda partierna splittrades på grund av tvisten om Finlands statsskick. Den monarkistiska minoriteten inom Ungfinska partiet gick samman med huvuddelen av medlemmarna i det konservativa Finska partiet för att grunda Samlingspartiet den 8 december 1918. Anhängarna av republiken bland Finska partiets medlemmar gick över till den liberala sidan som lade ner Ungfinska partiet och grundade Framstegspartiet ävenledes den 8 december 1918. Kyrko- och undervisningsminister Mikael Soininen hörde till de republikanska medlemmar av Finska partiet som var med om att grunda Framstegspartiet.^[1] Pehr Evind Svinhufvud, som var statschef i egenskap av riksföreståndare fram till 12 december 1918, hörde däremot till de monarkistiska medlemmar av Ungfinska partiet som gick över till Samlingspartiet även om han inte var någon övertygad rojalist utan stödde monarkin i första hand av strategiska skäl.^[2]