Kaolin är en vit, plastisk lera med flera användningsområden, bestående huvudsakligen av mineralet kaolinit (aluminiumsilikat), Al2Si2O5(OH)4. Ordet kaolin kommer från namnet på byn Gāolǐng, 高岭 (äldre stavning: Kao-ling) i provinsen Jiangxi i Kina (namnet betyder hög kulle). På denna plats hämtade man lera till den berömda porslinsfabriken i Jingdezhen. Leran kallas även för porslinslera, eftersom ett av dess främsta användningsområde är tillverkningen av porslin. Andra keramiska produkter, skapade för att likna porslinet, innehåller också kaolin; benporslin, fältspatporslin och flintgods.

Omkring 40 procent av världsproduktionen används dock inom pappersindustrin för att förbättra papprets tryckbarhet och för att skapa en vit och jämn yta, så kallat bestruket papper.^[1]

Man nyttjar också kaolin för tillverkning av finare tegel, för eldfasta material, inom kosmetikaindustrin och vid tillverkning av gummi och förr även i mediciner, såsom piller och ströpulver.

Som pigment är kaolin listat i Colour Index som Pigment White 19 (77004, 77005).^[2]

Materialet används också vid tillverkningen av sanitetsporslin. Det var förr en viktig tillgång för det svenska Ifö-verket i Bromölla, där kaolinet blev lättillgängligt sedan man sjösänkt Ivösjön. Ivösjöns kaolin blev råmaterial till Iföverkens sanitetsgods, eldfasta tegel och isolatorporslin.

Kaolinförekomster finns utöver i Gaoling även i Böhmen, Tyskland, Cornwall, Bornholm, Frankrike och USA. I Sverige finns kaolin i Skåne, dels på Ivö och dels i ett område mellan Billinge och Gällabjer.

• "Kaolin", Nationalencyklopedin, band 10 (Höganäs: Bra böcker, 1993).

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kaolin, 1904–1926.