En planetarisk nebulosa är ett astronomiskt objekt som består av materia som små och medeltunga stjärnor i slutfasen av sitt liv stöter ut. En stjärna balanseras hela sin livstid av två krafter, gravitationen som försöker komprimera stjärnan och det mottryck som kärnreaktionen i stjärnans centrum skapar. Kärnreaktionen uppstår när väte under gravitationens tryck upphettas och övergår i helium. När vätet i stjärnans centrum tar slut, kommer stjärnan i obalans och börjar pulsera och under dessa konvulsioner kastas en stor del av stjärnans massa ut i rymden. Den återstående varma och ljusstarka kärnan avger ultraviolett strålning som joniserar de utkastade delarna, vilka då strålar som en planetarisk nebulosa.

I en stor stjärna fortsätter däremot kärnreaktionen förbi väte/helium-stadiet och den slutar sina dagar som en supernovaexplosion.

Namnet "planetarisk" fick denna nebulosatyp när de först upptäcktes på 1700-talet, eftersom deras utseende påminner om gasjättar då de observeras genom ett mindre optiskt teleskop, någon annan koppling till planeter finns inte.

Exempel på planetariska nebulosor är

• Ringnebulosan (M57) i Lyran
• Kattögenebulosan (NGC 6543) i Draken
• Hantelnebulosan (M27) i Räven
• NGC 3132 i Seglet
• Stingrocknebulosan (Hen 3-1357) i Altaret

• Asymptotiska jättegrenen
• Röd jätte
• Interstellära mediet
• Nebulosa
• Vit dvärg
• Lista över planetariska nebulosor

• Wikimedia Commons har media som rör Planetarisk nebulosa.
  Bilder & media