Pålspärr (även pålkrans, stäk) är en träkonstruktion som användes i historiska tider för att hindra fartyg att segla in i till exempel en hamn eller att passera en strategiskt viktig farled. Vanligtvis var pålspärrar konstruerade med hjälp av stående träpålar på sjöbotten som stack upp och slutade strax under eller ovanför vattenytan. Anläggningen kunde kompletteras med försänkningar, bommar eller kättingar. Exempel på platser i Sverige där än idag delar av gamla pålspärrar finns bevarade är Stegeborg (stäkeborg), Kallerhamn i Nordre Älv och Birka samt Pålsund, Södertälje.

Stockholms medeltida pålkrans bestod av flottbommar gjorda av hoplänkade stockar. Liksom stadsporten öppnades och låstes bommarna av "bomslutare". Under medeltiden kallades denna försvarsanordning kort och gott för "bommen".^[1] Pålkransen, som den visas på 1500-tals illustrationer, bestod av dubbla pålrader förbundna med längs- och tvärgående stockar. Utanför Kornhamn krävdes grovt och långt virke på grund av det stora vattendjupet. Under 1500-talets början inköptes flera hundra pålar som var 24 meter långa och mer. Senare var det svårt att få tag i så långa stockar och man började skarva med hjälp av spik och smidda skarvringar. För själva indrivningen av pålarna i sjöbotten användes en speciell pålkran som var monterad på stadens pråm. På vintern kunde man slå ner pålarna från isen.^[2]

I pålkransen fanns inseglingsöppningar som stängdes med bommar nattetid och vid fara.^[3] Anläggningen fungerade både som tullstaket och gräns för det inre hamnområdet.

Pålspärrar användes inte bara i militära/befästningstekniska sammanhang utan även med uppgift att spärra en farled som en sorts tullstängsel. Meningen var att tvinga fartyg med förtullbara varor förbi en tullstation. Ett exempel härför är Pålsundet i Stockholm. Denna pålspärr för sjötrafik gick tillbaka till Gustav II Adolfs tid. Sedan "lilla tullen" infördes år 1622 var Pålsundet sjötull för trafiken till och från Mälaren och sundet pålades igen för att stoppa smitare.

• Palissad

• Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1 
• Dahlbäck, Göran (1995) [1987]. I medeltidens Stockholm. Monografier utgivna av Stockholms stad (2:a upplagan). Stockholm: Stockholmia förlag. Libris 7593257. ISBN 91-7031-051-3 
• Hans Hansson (1956/1976). Stockholms stadsmurar. Monografier utgivna av Stockholms kommunalförvaltning, nr 18. ISBN 91-3872-177-5