Northrop Grumman E-8 Joint STARS
| Northrop Grumman E-8 Joint STARS | |
.jpg) Northrop Grumman E-8 Joint STARS i aktiv tjänst. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Spaningsflygplan |
| Besättning | 4 |
| Första flygning | 1 april 1991 |
| I aktiv tjänst | 1989-nu |
| Versioner | E-8A, TE-8A, YE-8B, E-8C |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | Northrop Grumman |
| Antal tillverkade | 18 (1987-2008) |
| Utvecklad från | Boeing 707-300 |
| Data | |
| Längd | 46,61 m |
| Spännvidd | 44,42 m |
| Höjd | 12,95 m |
| Vingyta | 283 m² |
| Vingprofil | Lågundervinge |
| Sidoförhållande | 1:7 |
| Tomvikt | 77 564 kg |
| Max. startvikt | 152 402 kg |
| Max. landningsvikt | 112 100 kg |
| Max. bränslevikt | 70 306 kg |
| Motor(er) | 4 x Pratt and Whitney TF33-102C (Original) 4 x Pratt & Whitney JT8D-219 (Uppgraderade modeller) |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 944 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 6 821 km |
| Max. flyghöjd | 12 800 m |
| Stigförmåga | 10,16 m/s |
| Dragkraft/vikt: | 0,447 |
| Vingbelastning | 274 kg/m² |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 81 791 kg |
| Kapacitet | 21-28 personer |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 0 |
| Elektronik | |
| Avionik | 12 x ARC-225 UHF radioer w/ HAVE QUICK 2 x ARC-190 HF radioer 4 x VHF radioer (2 x ARC-210, 1 x ARC-186, 1 x ARC-201D) 3 ARC-231 SATCOM radioer |
| Radar | AN/APY-7 synthetic aperture radar |
| Motmedel | Inga |
| Kamera | MS-177 |
Northrop Grumman E-8 Joint STARS (Surveillance Target Attack Radar System) är ett spaningsflygplan tillverkat av amerikanska Northrop Grumman till USA:s flygvapen och USA:s arme. Flygplanet användes som spaningsflygplan och luftburen stridsledning. Flygplanet är baserat på tidigare civila Boeing 707-300 som modifierats och försetts med spaningsutrustning.
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Under mitten av 1980-talet hade USA:s arme och USA:s flygvapen separata program som fokuserade på utveckling av teknologi som kunde användas för att övervaka markmål på långt avstånd. Myndigheterna valde att slå ihop sina program och därav namnet "Joint" i flygplansmodellens namn. 1987 testade man den första prototypen av flygplanet och 1991 skickades den ena prototypen för att medverka i Operation Desert Storm.[1]
Tidigt i flygmodellens utveckling valde Northrop Grumman att endast köpa in begagnade flygplan och sedan bygga om dessa till E-8 Joint Stars. Alla färdiga modeller av E-8 är ombyggda tidigare civila Boeing 707.
Flygplanen konstrueras och testas vid Chennault International Airport (KCWF) i Lake Charles, Louisiana.[2]
Instrument
[redigera | redigera wikitext]Radar
[redigera | redigera wikitext]På undersidan är flygplanet utrustat med en 12 meter lång radarantenn som ligger i en kanotformad kåpa. Radarn är en APY-7 radar, som är en modernare version av APY-3 radar.[3] Radarantennen är uppdelad i två delar och vardera är lutade 120° från flygplanet i sidledes. APY-7 gör det möjligt att upptäcka, övervaka och klassificera upp till 600 markmål på 250 km avstånd från flygplanet. Den kan även upptäcka helikoptrar, roterande antenner och flygplan som flyger i låg hastighet. Det är inte möjligt för radarn att bestämma om markmål är fientligt (eller inte) och inte heller vad markmålet är för något.
APY-7 används endast på JSTARS då den är för stor på för att användas på de flesta spaningsflygplanen som USA:s flygvapen äger.
Kommunikationssystem
[redigera | redigera wikitext]Flygplanet är utrustat med kommunikationssystem som klarar både fysiska och elektroniska störningar och gör det möjligt att skicka spaningsinformation i realtid till enheter på marken, såsom krigsledning.[4]
Konsoler och stridsledning
[redigera | redigera wikitext]Ombord flygplanet finns det mellan 21 och 28 konsoler. En konsol är en dator som används för att ta del av spaningsinformation i realtid. Konsoler gör det möjligt för besättning att dela upp och fokusera på olika marksektioner samtidigt. Konsoler finns även på marken.[5] Flygplanet är även byggt för att kunna agera som en luftburen stridsledning. Därför finns det möjlighet för flygplanet att kommunicera med andra militära enheter i dess område, såsom drönare och flygplan.[6] Den avancerade radarn gör det möjligt för en ledning ombord att styra och hjälpa markenheter i realtid.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]E-8A
Originalmodell och prototyp utvecklad och testad år 1987. Finns två flygplan av denna modell. Den ena byggdes om till en TE-8A.
E-8B
Modellen var ett förslag på hur man kunde bygga om nya Boeing 707 till E-8 Joint STARS. Dock avslutades detta projekt som följd av att flygvapnet valde att köpa begagnade flygplan.[7]
E-8C
En uppgraderad modell av E-8A med en plats för 21 besättningsmedlemmar, varav 18 kan använda konsoler kopplade till instrument. Första färdiga varianten levererades i mars 1994 till USA:s flygvapen.
TE-8A
Ett träningsflygplan som inte har några spaningsinstrument installerade. Alla TE-8A är tagna ur tjänst.[7]
YE-8B
Modellen var ett förslag på hur man kunde bygga om E-6 Mercury till E-8C. Programmet avslutades till följd av att man avvecklade E-8B. Flygplanet som var köpt till programmet (Reg. No. 88-0322) byggdes om till en E-3A Sentry och såldes till Saudiarabiens flygvapen.
Användning i fält
[redigera | redigera wikitext]Utvalda operationer som E-8 Joint STARS har använts i:[1]
- Operation Desert Storm
- Operation Enduring Freedom
- Operation Iraqi Freedom, där flygplanet flög över 50 uppdrag.
- Operation Odyssey Dawn
- Operation New Dawn
- Operation Unified Protector
- Operation Joint Endeavor
- Kriget i Ukraina för att övervaka ryska markenheter där den har utgått från Ramstein Air Base i Tyskland.[a]
Operatörer
[redigera | redigera wikitext] USA - 15 E-8 JSTARS i aktiv tjänst år 2022.
Air Combat Command (1991-nu)
- 461st Air Control Wing - Robins Air Force Base, Georgia
- 12th Airborne Command and Control Squadron
- 16th Airborne Command and Control Squadron
- 116th Air Control Wing - Robins Air Force Base, Georgia
- 128th Airborne Command and Control Squadron
- Air National Guard (2006-nu)
Flygplan
[redigera | redigera wikitext]Lista över registrerade flygplan av modell E-8 JSTARS.
| No. | Reg. nummer | Modell | MSN[b] | Block[7][c] | Ram | Levererat till USAF | Status | Tidigare ägare | Kommentar | ||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Militärt | F.d.[d] | Modell | År | ||||||||
| 1 | 86-0416 | E-8A | 19626 | Ej i block[e] | 707-338C | 1968 | Augusti 1987 | Aktiv | Qantas Airways | Prototypflygplan för JSTARS. | |
| 2 | 86-0417 | TE-8A | 19574 | Ej i block[e] | 707-338C | 1968 | November 1988 | Ur tjänst | American A/L | Prototypflygplan för JSTARS. | |
| 3 | 88-0322 | YE-8B | 24503 | Ej i block[e] | 707-228C | 1967 | - | Ur tjänst | American A/L | Prototypflygplan för JSTARS YE-versionen. Såldes till Saudiarabien som E-3A Sentry. | |
| 4 | 90-0175 | TE-8A | 19621 | Ej i block[e] | 707-323C | 1967 | Mars 1994 | Ur tjänst | Qantas Airways | Utrustad med 4 x Pratt & Whitney JT8D-219. | |
| 5 | 92-3289 | E-8C | 19622 | Block 10 | 707-338C | 1967 | Juni 1995 | Ur tjänst[8] | Qantas Airways | Den första E-8C att tas ur tjänst. | |
| 6 | 92-3290 | E-8C | 19295 | Block 10 | 707-338C | 1967 | December 1996 | Aktiv | Qantas Airways | Användes i Operation Joint Endeavour. | |
| 7 | 93-0597 | E-8C | 19294 | Block 10 | 707-338C | 1967 | November 1997 | Ur tjänst | Qantas Airways | Flygplanet skadades 2009 under ett försöka att lufttanka flygplanet.[9] | |
| 8 | 93-1097 | E-8C | 19296 | Block 10 | 707-338C | 1967 | (Okänd månad) 1998 | Aktiv | Qantas Airways | Användes i Operation Enduring Freedom. | |
| 9 | 94-0284 | E-8C | 19293 | Block 10 | 707-338C | 1967 | (Okänd månad) 1999 | Aktiv | Qantas Airways | Användes i Operation Enduring Freedom. | |
| 10 | 94-0285 | E-8C | 19442 | Block 10 | 707-373C | 1967 | (Okänd månad) 1999 | Aktiv | Omega Air | ||
| 11 | 95-0121 | E-8C | 20016 | Block 10 | 707-321C | 1967 | Januari 2000 | Aktiv | Pan American | ||
| 12 | 95-0122 | E-8C | 20495 | Block 10 | 707-3D3C | 1971 | (Okänd månad) 2000 | Aktiv | Royal Jordanian | ||
| 13 | 96-0042 | E-8C | 20319 | Block 10 | 707-347C | 1970 | (Okänd månad) 2000 | Aktiv | CAF | Flygplanet skadades allvarligt i orkanen Rita 2005 vid anläggningen vid Lake Charles. | |
| 14 | 96-0043 | E-8C | 20316 | Block 10 | 707-347C | 1970 | November 1997 | Aktiv | CAF | Flygplanet skadades allvarligt 2001 när ett hydrauliskt system ombord smälte. | |
| 15 | 97-0100 | E-8C | 19986 | Block 20 | 707-335C | 1968 | Augusti 2001 | Aktiv | Air France | ||
| 16 | 97-0200 | E-8C | 20317 | Block 20 | 707-347C | 1970 | November 2001 | Aktiv | CAF | Taget ur tjänst 1997 av Kanadas flygvapen. | |
| 17 | 97-0201 | E-8C | 20318 | Block 20 | 707-347C | 1970 | Augusti 2002 | Aktiv | CAF | Taget ur tjänst 1997 av Kanadas flygvapen. | |
| 18 | 99-0006 | E-8C | 19998 | Block 20 | 707-307C | 1968 | Augusti 2002 | Aktiv | Luftwaffe | Taget ur tjänst 1999 av Luftwaffe. | |
| 19 | 00-2000 | E-8C | 20043 | Block 20 | 707-396C | 1970 | Februari 2003 | Ur tjänst | Wardair | Beslagtagit av USA:s Justitiedepartement på grund av drogsmuggling 1981. | |
| 20 | 01-2005 | E-8C | 19382 | Block 20 | 707-323C | 1967 | Mars 2003 | Aktiv | American A/L | Flygplanet skadades allvarligt i orkanen Rita 2005 vid anläggningen vid Lake Charles. | |
| 21 | 02-9111 | E-8C | 19581 | Block 20 | 707-323C | 1967 | Mars 2005 | Aktiv | American A/L | Sista i flygplanet av JSTARS produktion. | |
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Besättning i tjänst ombord. -
Lufttankning från en KC-135 till en E-8C. -
E-8A - prototypplan, där man tydligt ser antennen monterad på flygplanets undersida. -
Kabinen ombord ett E-8 JSTARS.
_E-8C_Joint_Surveillance_Target_Attack_Radar_System_(Joint_STARS),_12th_Expeditionary_Airborne_Command_Control_Squadron_(EACCS),_hooks_up_with_a_USAF_KC-135_Str_-_DPLA_-_767e7cb4dbde644f034da16c4e23ab68.jpeg)
.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Den har inte använts aktivt i krigföring.
- ^ MSN betyder "Manufacturer's serial number" det vill säga "tillverkarens serienummer".
- ^ Denna kolumn visar endast de block som flygplanet var i när det levererades första gången.
- ^ Det registreringsnummer som användes när flygplanet användes innan USAs militär.
- ^ [a b c d] Ej i block då modellerna endast är prototyper och testflygplan.
- ^ [a b c d] Serienummer tillhörande Kanadas flygvapen.
- ^ Serienummer tillhörande Tysklands flygvapen.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”E-8C Joint Stars” (på amerikansk engelska). Air Force. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/104507/e-8c-joint-stars/. Läst 12 januari 2023.
- ^ Kenneth Kesner (2021). Taking off and flying high. Northrop Grumman. Arkiverad från originalet den 6 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220706200404/https://www.northropgrumman.com/wp-content/uploads/LakeCharles_OneMagazine_QTR1_2021.pdf. Läst 12 januari 2023.
- ^ ”JSTARS - Radartutorial” (på engelska). www.radartutorial.eu. https://www.radartutorial.eu/19.kartei/08.airborne/karte061.en.html. Läst 12 januari 2023.
- ^ ”Northrop Grumman E-8 J-STARS Ground Surveilance and Battle Management System Aircraft”. www.military-today.com. http://www.military-today.com/aircraft/northrop_e8_jstars.htm. Läst 12 januari 2023.
- ^ ”JSTARS - Joint Surveillance and Target Attack Radar System” (på amerikansk engelska). Airforce Technology. https://www.airforce-technology.com/projects/jstars/. Läst 12 januari 2023.
- ^ Cohen, Rachel (6 december 2022). ”Robins AFB cleared to pursue new missions to replace JSTARS” (på engelska). Air Force Times. https://www.airforcetimes.com/news/your-air-force/2022/12/06/robins-afb-cleared-to-pursue-new-missions-to-replace-jstars/. Läst 12 januari 2023.
- ^ [a b c] STEMP, P. D. (2019). KITES, BIRDS & STUFF - NORTHROP AIRCRAFT.. LULU COM. ISBN 0-244-79832-X. OCLC 1121083758. https://www.worldcat.org/oclc/1121083758. Läst 12 januari 2023
- ^ Cohen, Rachel (17 februari 2022). ”First JSTARS jet flies into retirement after nearly 30 years of service” (på engelska). Air Force Times. https://www.airforcetimes.com/news/your-air-force/2022/02/16/first-jstars-jet-flies-into-retirement-after-nearly-30-years-of-service/. Läst 12 januari 2023.
- ^ Al UDIED AIR BASE, QATAR. Unites States Air Force. 13 mars 2009. https://www.globalsecurity.org/military/library/report/2012/e-8c_aor_13mar09.pdf.
| |||||||||||||||||||||||||||||||
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
