Nikita Michalkov
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2016-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
| Nikita Michalkov | |
 | |
| Född | Никита Сергеевич Михалков 21 oktober 1945[1][2] (78 år) Moskva |
|---|---|
| Medborgare i | Sovjetunionen och Ryssland[3] |
| Utbildad vid | Allryska statliga kinematografiska institutet, Teaterinstitutet Boris Sjtjukin Centrala musikskolan, GOU CO Nr. 1239  |
| Sysselsättning | Skådespelare, TV-programledare, programledare, bloggare, författare[4], filmmanusförfattare[4], regissör[5], sångare, universitetsadjunkt, filmregissör, entreprenör, manusförfattare, filmproducent, youtubare |
| Arbetsgivare | Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR) |
| Maka | Tatjana Michalkova Anastasia Vertinskaja (g. 1966–1969) |
| Barn | Stepan Michalkov (f. 1966) Anna Michalkova (f. 1974) Artjom Michalkov (f. 1975) Nadezjda Michalkova (f. 1986) |
| Föräldrar | Sergej Michalkov Natalja Kontjalovskaja |
| Släktingar | Andrej Kontjalovskij (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Webbplats | besogontv.ru/ |
| Redigera Wikidata | |
Nikita Sergejevitj Michalkov (ryska: Никита Сергеевич Михалков), född 21 oktober 1945 i Moskva, är en rysk filmregissör och skådespelare. Han är internationellt känd för filmen Brända av solen (1994), som vann en Oscar för bästa utländska film. I den spelar han också huvudrollen, vilket han ofta gör i sina filmer.
Filmografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- 1964 – Romans i Moskva (roll)
- 1967 – Röda och vita (roll)
- 1969 – Adelsnästet (roll)
- 1969 – Det röda tältet (roll)
- 1974 – Vän bland fiender (manus, regi och roll)
- 1976 – Kärlekens slaveri (regi och roll)
- 1977 – Ofullbordat stycke för mekaniskt piano (manus, regi och roll)
- 1979 – Fem kvällar (manus och regi)
- 1980 – Sången om Sibirien (roll)
- 1980 – Oblomov (manus, regi och roll)
- 1982 – Flygningar i dröm och verklighet
- 1983 – Möte på station (roll)
- 1987 – Svarta ögon (manus och regi)
- 1991 – Urga - kärlekens tecken (regi)
- 1994 – Brända av solen (manus, regi, produktion och roll)
- 1999 – Barberaren från Sibirien (manus, regi, co-produktion och roll)
- 2007 – 12 (manus, regi, produktion och roll)
- 2010 – Brända av solen 2 (manus och regi)
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Förtjänstfull konstnär i Ryska SFSR, 31 december 1976
- Golden Shell, 1977
- Lenins Komsomolpriset, 1978
- Folkets konstnär i Ryska SFSR, 28 mars 1984
- Premio Internazionale Viareggio-Versilia, 1988[7]
- Guldlejonet, 1991
Officer av Hederslegionen, 1992- Nika, 1993
- Europeiska filmpriset för bästa film, för Urga - kärlekens tecken, med Michel Seydoux, 1993[8]
- Ryska federationens statspris, 1993
- Grand Prix, för Brända av solen, 1994
Kommendör av Hederslegionen, 1994
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 3:e graden, 17 oktober 1995- Ryska federationens presidentiella tacksamhetscertifikat, 11 juli 1996[9]
Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden, 2004
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av andra graden, 21 oktober 2005- Lion d'or pour la carrière, 2007
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av 4:e graden, 21 oktober 2010- Helige furst Daniel av Moskvas orden, 2015
- Guldörnen, 2015
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden, 29 juni 2015[10]
Dostluqorden, 20 oktober 2015[11]- Arbetets hjälte, Ryska federationen, 2020
- Fenix, 2024[12]
- Silverknappen
Italienska republikens förtjänstorden- Orders, decorations, and medals of Serbia
- Russian Award “The best books, publishing houses, projects”
- Aleksandar Lifka-priset
- Guldknappen
- Hedersintyg från Ryska federationen
Guldmedalj "Zasłużony Kulturze Gloria Artis"- TEFI
- Första graden av Sergej av Radonesj-orden
- Helige martyr tsar Nikolajs orden
- Gloria Artis (kulturpris)
- Ryska federationens regeringspris för kultur
Rysslands försvarsministers pris för kultur och konst- Sergej av Radonesj-orden
.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Nikita Sergejewitsch Michalkow, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Nikita Michalkow, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.acmi.net.au .[källa från Wikidata]
- ^ ”Minor Planet Center 14349 Nikitamikhalkov” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=14349. Läst 9 mars 2024.
- ^ läs online, www.premioletterarioviareggiorepaci.it .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.europeanfilmacademy.org , läst: 8 december 2019.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.kremlin.ru .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, publication.pravo.gov.ru .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, ru.president.az .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, tass.ru .[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Nikita Michalkov.- Nikita Michalkov på Svensk Filmdatabas
- Nikita Michalkov på Internet Movie Database (engelska)
- Nikita Michalkov i Libris
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
Cover photo is available under {{::mainImage.info.license.name || 'Unknown'}} license.
Cover photo is available under {{::mainImage.info.license.name || 'Unknown'}} license.
Credit:
(see original file).
