Nefrit
Nefrit från Jordanów Śląski (Polen)
Kategori	Inosilikat
Kemisk formel	Ca2(Mg,Fe)5Si8O22(OH)2[1]
Färg	Ljus till mörkgrön, gul till brun, vit, grå, svart.[1]
Förekomstsätt	Massiv[1]
Kristallstruktur	Monoklin[1]
Brott	Splittrigt till granulärt[1]
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6,0 – 6,5
Glans	Glasaktig till fet[1]
Refraktion	Dubbelbrytande med anomal aggregatreaktion[1]
Ljusbrytning	n = 1,606 – 1,632[1]
Dubbelbrytning	Vanligtvis inte detekterbar
Pleokroism	Ingen[1]
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,95

Nefrit är en mängd kalcium-, magnesium- och järnrika amfibolmineraler som tremolit eller aktinolit (aggregat av vilka också utgör en form av asbest). Den kemiska formeln för nefrit är Ca₂(Mg, Fe)₅Si₈O₂₂(OH)₂.^[1] Den är en av två olika mineralarter som kallas jade. Den andra mineralarten som kallas jade är jadeit, som är en variant av pyroxen. Medan nefritjade huvudsakligen är grå och grön (och ibland gul, brun, svart eller vit), kan jadeitjade, som är mer sällsynt, också innehålla svart, rött, rosa och violett. Nefritjade är en prydnadssten som används i sniderier, smycken eller kabokonslipade ädelstenar. Nefrit är också det officiella statsmineralet i Wyoming.

Namnet nefrit kommer av dess gamla användning som amulett mot njurlidande, latin nephritis från det grekiska ordet nefros som betyder njure.

Förutom de redan nämnda termerna har nefrit följande synonymer och varianter: yxsten, B.C. jade, beilstein, njursten, lapis nefritikus, pounamu, nyzeeländsk grönsten,^[1] nyzeeländsk jade,^[1] spenatjade (mörkt grågrönt),^[1] och talkum nefritikus. Gravjade är uråldriga begravningsnefritbitar med en brun eller kritvit textur som ytbehandling.^[1]

Mineralet är kompakt, hårt och splittrigt, genomlysande, vit tremolit eller fintrådig, mörkgrön aktinolit, således en varietet av monoklint hornblände. Nefriten är seg och känns fet vid beröring. Från den liknande jadeiten skiljer den sig lättast genom sin svårsmältbarhet.

Nefrit kan hittas i en genomskinlig vit till mycket ljusgul form som är känd i Kina som fårtalgsjade,^[1] i en ogenomskinlig vit till mycket ljusbrun eller grå som är känd som kycklingbensjade,^[1] samt i en mängd olika gröna färger. Västra Kanada är den främsta fyndplatsen till modern lapidär nefrit.^[2] Nefritjade användes mest i Kina före 1800-talet samt i Nya Zeeland, Stillahavskusten och Atlantkusten i Nordamerika, Neolitiska Europa och Sydostasien.

Snidade föremål av nefritjade var den huvudsakliga varuhandeln under den historiska Maritime Jade Road, ett omfattande handelsnätverk som förbinder flera områden i Sydostasien och Östasien. Nefritjaden bröts i östra Taiwan av animistiska taiwanesiska urbefolkningar och bearbetades mestadels i Filippinerna av animistiska urbefolkningfilippiner. Vissa bearbetades också i Vietnam, medan folken i Malaysia, Brunei, Singapore, Thailand, Indonesien och Kambodja också deltog i det massiva animistledda handelsnätverket för nefritjade, där andra varor också handlades. Deltagarna i nätverket vid den tiden hade en majoritetsanimistisk befolkning. Den maritima vägen är ett av de mest omfattande havsbaserade handelsnäten av ett enda geologiskt material i den förhistoriska världen. Den användes i minst 3 000 år, där dess toppproduktion var från 2000 f.Kr. till 500 e.Kr., äldre än sidenvägen på fastlandet Eurasien. Det började avta under sina sista århundraden från år 500 till år 1000. Hela perioden av nätverket var en guldålder för de olika animistiska samhällena i regionen.^[3][4][5][6]

Nefritjade i Nya Zeeland är känd som pounamu på maorispråket och är högt värderad och spelar en viktig roll i maorikulturen. Det anses vara en taonga, eller skatt, och skyddas därför under Waitangifördraget. Exploateringen av den är begränsad till folkstammen Ngāi Tahu iwi^[7] och den övervakas noga. Sydön på Nya Zeeland heter Te Wai Pounamu på Māori - "Grönstensvattnets land" - eftersom det är där den förekommer.

Vapen och prydnadsföremål är gjorda av den och i synnerhet mer (kortklubba) och hei-tiki (halshänge). Dessa tros ha sin egen mana (prestige), överlämnas som värdefulla arvegods och ges ofta som gåvor för att besegla viktiga avtal. Den har också använts för en rad olika verktyg som adzes och användes för att göra spikar som användes i konstruktionen, eftersom maorikulturen inte hade någon metallbearbetning före europeisk kontakt.

Vanligtvis kallade "grönsten", är jadesmycken i maoridesign mycket populära bland turister. Sten importeras ofta från Kanada, Kina och Sibirien, och Ngāi Tahu driver ett pounamu-certifieringssystem för att verifiera äktheten av nyzeeländsk sten.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nephrite, 11 april 2024.

• Nefrit i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
• Bale, Martin T. and Ko, Min-jung. Craft Production and Social Change in Mumun Pottery Period Korea. Asian Perspectives 45(2):159-187, 2006.
• Kostov, R. I. 2005. Gemmological significance of the prehistoric Balkan 'nephrite culture'. - Ann. Univ. Mining and Geology, 48, part 1, 91-94.
• Kostov, R. I. 2013. Nephrite-yielding prehistoric cultures and nephrite occurrences in Europe. - Hemus, 2, 11-30.

• Adamo, I., R. Bocchio. 2013. Nephrite jade from Val Malenco, Italy: review and update. – Gems & Gemology, 49, 2, 2-10.
• Beck, R. 1991. Jade in the South Pacific. New Zealand, Australia and New Caledonia. – In: Jade (Ed. Keverne, L.). Van Nostrand Reinhold, New York, 221-258.
• The Bishop Collection. Investigation and Studies in Jade (Ed. Kunz, G. F.). 1906. The Devinne Press, New York, Vol. 1-2, 570 p.
• Childs-Johnson, E., G. Fang. 2009. The Chinese Jade Age: Early Chinese Jades in American Museums. Science Press, Beijing, 403 p. (in Chinese and English)
• Darwent, J. 1998. The Prehistoric Use of Nephrite on the British Columbia Plateau. No. 25. Simon Fraser University, Department of Archaeology Press, Burnaby, 123 p.
• East Asian Jade: Symbol of Excellence. Vol. 1-3. (Ed. Tang, Ch.). 1998. Centre for Chinese Archaeology & Art, The Chinese University of Hong Kong, Hong Kong.
• Feng, X., Y. Zhang, T. Lu, H. Zhang. 2017. Characterization of Mg and Fe contents in nephrite using Raman spectroscopy. – Gems & Gemology, 2, 204-212.
• Fischer, H. 1880. Nephrit und Jadeit nach ihren mineralogischen Eigenschafen sowie nach ihrer urgeschichtlichen und ethnographischen Bedeutung. 2 Aufl., E. Scheizerbart’sche Verlaghandlung (E. Koch), Stuttgart, 417 S.
• Gil, G., J. D. Barnes, C. Boschi, P. Gunia, G. Szakmány, Z. Bendő, P. Raczyński, B. Péterdi. 2015. Origin of serpentinite-related nephrite from Jordanów and adjacent areas (SW Poland) and its comparison with selected nephrite occurrences. – Geological Quarterly, 59, 3, 457-472.
• Hansford, S. H. 1968. Chinese Carved Jades. Faber and Faber, London, 131+96+8 p.
• Harlow, G. E., S. S. Sorensen, V. B. Sisson. 2007. Jade. – In: Geology of Gem Deposits (Ed. Groat, L. A.). Mineralogical Association of Canada, Short Course, 37, 207-254.
• Histoire de la ville de Khotan: tirée des annales de la chine et traduite du chinois ; Suivie de Recherches sur la substance minérale appelée par les Chinois PIERRE DE IU, et sur le Jaspe des anciens. Abel Rémusat. Paris. L’imprimerie de doublet. 1820. Downloadable from: [1]
• Hung, H.-C., Y. Iizuka, P. Bellwood, K. D. Nguyen, B. Bellina, P. Silapanth, E. Dizon, R. Santiago, I. Datan, J. Manton. 2007. Ancient jades map 3000 years of prehistoric exchange in Southeast Asia. – Proc. Natl. Acad. Sci. USA, 104, 50, 19745-19750.
• Jade (Ed. Keverne, L.). 1991. Van Nostrand Reinhold, New York, Lorenz Books, 376 p.; 1991. Anness Publishing, London.
• Kalkowsky, E. 1906. Geologie des Nephrites im südlichen Ligurien. – Zeitschr. Deutsch. Geol. Ges., 58, 3, 307-378, pl. XVIII.
• Kolesnik, Yu. N. 1966. Nephrites of Sibiria. Nauka, Novosibirsk, 150 p. (in Russian).
• Kostov, R. I., H. Protohristov, Ch. Stoyanov, L. Csedreki, A. Simon, Z. Szikszai, I. Uzonyi, B. Gaydarska, J. Chapman. 2012. Micro-PIXE geochemical fingerprinting of nephrite Neolithic artifacts from Southwest Bulgaria. – Geoarchaeology, 27, 5, 457-469.
• Laufer, Berthold, 1912, Jade: A Study in Chinese Archeology & Religion, Reprint: Dover Publications, New York. 1974.
• Luo, Z., M. Yang, A. H. Shen. 2015. Origin determination of dolomite-related white nephrite through iterative-binary linear discriminant analysis. – Gems & Gemology, 51, 3, 300-311. Albert Saifer, ISBN 0-87556-754-1
• Meyer, A. B. 1888. The nephrite question. – American Anthropologist, 1, 3, 231-242.
• Middleton, A. 2006. Jade – geology and mineralogy. – In: Gems (Ed. O’Donoghue, M.). 2006. Sixth Ed., Butterworth-Heinemann, Elsevier, Amsterdam – Boston – Heidelberg – London, 332-355.
• Morin, J. 2016. The Salish nephrite/jade industry: ground stone celt production in British Columbia, Canada. – Lithic Technology, 41, 1, 39-59.
• Nott, S. C. 1936. Chinese Jade throughout the Ages: A Review of its Characteristics, Decoration, Folklore and Symbolism. B.T. Batsford, London, 193 p.
• Orchiston, D. W. 1972a. Maori greenstone pendants in the Australian Museum, Sydney. – Records of the Australian Museum, 28, 161-213.
• Platonov, A. N., V. N. Belichenko, L. V. Nikol’skaya, E. V. Pol’shin. 1975. On the colour of nephrites. – Konstitutsiya i Svoistv Mineralov [Constitution and Properties of Minerals], 9, 52-58 (in Russian).
• Pope-Hennessy, U. 1923. Early Chinese Jade. Benn, London, 149 p., I-LXIV Pl.
• Rawson, J. 1975. Chinese Jade Throughout the Ages. London.
• Skinner, H. D. 1940. The Maori Hei-Tiki. Coulls Somerville Wilkie Ltd., Dunedin.
• So, J., J. D. Douglas. 1998. Understanding and identifying jades from the Hongshan Culture. – In: East Asian Jade: Symbol of Excellence (Ed. Tang, C.). Centre for Chinese Archaeology & Art, Chinese University of Hong Kong, Hong Kong, Vol. 1, 148-163.
• Suturin, N. A., P. S. Zamaletdinov. 1984. Nephrites. Nauka, Novosibirsk, 150 p. (in Russian)
• Tsydenova, N. V., M. V. Morozov, M. V. Rampilova, Ye. A. Vasilev, O. P. Matveeva, P. B. Konovalov. 2015. Chemical and spectroscopic study of nephrite artifacts from Transbaikalia, Russia: a provenance study. – Quaternary International, 355, 114-125.
• Vetlesen, M. 1939. Chinese jade Carvings of the 16th to the 19th century in the collection of Mrs. Georg Vetlesen. New York, 3 vol., 895 p.
• Wang, R. 2011. Progress review of the scientific study of Chinese ancient jade. – Archaeometry, 53, 4, 674-692.
• Ward, F. 1987. Jade – stone of heaven. – National Geographic, 172, 3, September, 282-315.
• Wen, G., Z. Jing. 1996. Mineralogical studies of Chinese archaic jade. – Acta Geologica Taiwanica, 32, 55-83.
• Wilkins, C. J., W. Craighead Tennant, B. E. Willianson, C. A. McCammon. 2003. Spectroscopic and related evidence on the coloring and constitution of New Zealand jade. – American Mineralogist, 88, 8-9, 1336-1344.
• Yang, Y. 1996. The Chinese jade culture. – In: Mysteries of Ancient China (Ed. Rawson, J.). G. Braziller, London and New York, 225-296.
• Yin, Z., C. Jiang, M. Santosh, Y. Chen, Yi Bao, Q. Chen. 2014. Nephrite jade from Guangxi Province, China. – Gems & Gemology, 50, 3, 228-235.

• Wikimedia Commons har media som rör nefrit.
• Nefrit på Mindat.org