Luigi Pelloux
| Luigi Pelloux | |
 | |
| Född | Louis Jérôme Pelloux 1 mars 1839[1][2] La Roche-sur-Foron[2], Frankrike |
|---|---|
| Död | 26 oktober 1924[1][2] (85 år) Bordighera[2], Italien |
| Medborgare i | Kungariket Italien och Kungariket Sardinien |
| Sysselsättning | Politiker[3] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Italiens senat Prefect of Haute-Savoie (1873–1875) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[4] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[4] Kungariket Italiens krigsminister (1891–1893) Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[4] Kungariket Italiens krigsminister (1896–1897) Kungariket Italiens inrikesminister (1898–1900) Kungariket Italiens premiärminister (1898–1900) Kungariket Italiens krigsminister (1900–1900) | |
| Politiskt parti | |
| partilös | |
| Föräldrar | Joseph Pelloux |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Savojens militärorden (1870)[5] Storkorsriddare av Italienska kronorden (1893)[5] Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden (1897)[5] Storkors av Hederslegionen (1899)[5] Militär tapperhetsmedalj | |
| Redigera Wikidata | |
Luigi Gerolamo Pelloux, född 1 mars 1839 i La Roche-sur-Foron, död 26 oktober 1924 i Bordighera, var en italiensk general och politiker.
Pelloux blev 1857 italiensk artilleriofficer. Han deltog med utmärkelse i samtliga fälttåg i Italien 1859–70 och i Afrika 1885–89. Han kommenderade 1870 som major den artilleriavdelning, som sköt den berömda bräschen i Roms stadsmur vid Porta Pia. Han blev 1878 överste, var 1880–84 generalsekreterare i krigsministeriet och 1881–95 ledamot av deputeradekammaren, där han anslöt sig till vänstern, samt blev 1896 senator.
Pelloux, som hade stor andel i 1884 års arméreorganisation, blev 1891 generallöjtnant, var under tiden februari 1891 till november 1893 krigsminister, först i Antonio di Rudinìs och sedan i Giovanni Giolittis kabinett. Han blev i maj 1896 generalstabschef och var juli 1896 till december 1897 ånyo krigsminister (i Rudinìs andra kabinett). Sedan Pelloux i maj 1898 som kunglig kommissarie stillat oroligheterna i Apulien, blev han i juni samma år Rudinìs efterträdare som konseljpresident i en moderat/liberal regering och övertog samtidigt inrikesportföljen.
Pelloux rekonstruerade sin ministär i maj 1899, närmade sig därvid Sidney Sonninos konservativa grupp och vidtog energiska åtgärder för bekämpande av den revolutionära jäsningen i Syditalien. Radikaler och socialister motsatte sig envist, bland annat genom obstruktion, regeringens lagförslag om förenings-, församlings- och tryckfriheten, vilka då provisoriskt utfärdades genom kungliga dekret (juni 1899). Valen 1900 försvagade hans ställning i parlamentet, och i juni samma år lämnade han plats för en moderat-liberal ministär under ledning av Giuseppe Saracco. Pelloux blev därefter armékårschef.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Pelloux, Luigi i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1937.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Luigi Pelloux, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] b79f763e6f14b5674125646f005e4c01.[källa från Wikidata]
- ^ storia.camera.it, luigi-girolamo-pelloux-18390301, läst: 31 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] storia.camera.it, luigi-girolamo-pelloux-18390301, läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] läs online, notes9.senato.it .[källa från Wikidata]
| ||||||||||||||
.svg){kind=small}
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
