Larmar och gör sig till är en pjäs för TV av Ingmar Bergman (1997).

Pjäsen, som utspelar sig 1925–1926, handlar om ingenjör Carl Åkerblom som, efter en tids rehabilitering på Upsala Hospital på grund av en psykisk kollaps, tillsammans med swedenborgaren och professorn Osvald Vogler, iscensätter den första talade cinematograffilmen, ”Glädjeflickans glädje”, om Franz Schuberts sista tragiska tid i livet. Efter en tids turnerande med sin film hamnar sällskapet i Carls barndomsland, Grånäs i Dalarna. Men efter ett elektriskt haveri tvingas de att ställa in sin filmförevisning där, och de bestämmer sig för att själva spela upp stycket.

I pjäsen inflätade Bergman flera karaktärer från sitt privata liv, till exempel sin mamma Karin, men även gestalter från tidigare filmer, främst Nattvardsgästerna; bland dem lärarinnan Märta Lundberg. Bergman gjorde också själv en så kallad cameoroll – som intagen ”dåre” i Uppsala.

Titeln till pjäsen är hämtad från Shakespeares Macbeth (akt 5:5): En skugga blott, som går och går, är livet / en stackars skådespelare, som larmar / Och gör sig till, en timmes tid på scenen / Och sedan ej hörs av. Det är en saga, / berättad av en dåre; Låter stort, / betyder intet.

Pjäsen sändes av SVT den 1 november 1997. ^[1]