Knut Stjernvall
Född	8 september 1819 Mäntsälä, Finland
Död	17 april 1899 (79 år) Helsingfors
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vid	Finska kadettkåren
Sysselsättning	Militäringenjör, järnvägsingenjör
Gift med	Sophia Kupffer
Barn	Elin Therese Stjernvall (f. 1861) Henrik Ludvig Alfred Stjernvall (f. 1863)
Föräldrar	Hans Henrik Stjernvall[1] Fredrika Vilhelmina Charpentier[1]
Utmärkelser
Ryska vita örnens orden
Redigera Wikidata

Knut Adolf Ludvig Stjernvall, född 8 september 1819 på Lindnäs i Mäntsälä, död 17 april 1899 i Helsingfors, var en finländsk friherre och ingenjör, son till Hans Henrik Stjernvall, brorson till Carl Johan och Fredrik Gustaf Stjernvall, farbror till Julius Stjernvall.

Stjernvall blev 1839 fänrik vid väg- och vattenkommunikationskåren i Ryssland och 1856 överste och utnämndes samma år till chef för väg- och vattenkommunikationerna i Finland.

Stjernvall inlade stor förtjänst om det finländska järnvägsnätets uppkomst och utveckling, ledde anläggningen av landets första järnväg, Helsingfors-Tavastehus, och utsågs 1868 till chef för banbyggnaden Sankt Petersburg-Riihimäki. Därefter övergick han i rysk tjänst, utnämndes 1870 till adjoint hos föreståndaren för järnvägsdepartementet och 1871 till chef för ryska järnvägsstyrelsen.

Stjernvall, som åtnjöt Alexander II:s och Alexander III:s gunst, var slutligen generalinspektör för samtliga krono- och enskilda järnvägar i Ryssland, Han var närvarande vid Borkikatastrofen den 29 oktober 1888, där den vagn i det kejserliga tåget, i vilken han befann sig, blev krossad och han själv sårad. Därefter tog han 1889 avsked och återvände till fäderneslandet. Han upphöjdes 1875 i finländskt friherrligt stånd och blev 1888 verkligt geheimeråd.

• Stjernvall, 4. Knut Adolf Ludvig i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)

• ”Knut Stjernvall”. Bokserien Finlandssvenska tekniker, band II. Helsingfors: Tekniska Föreningen i Finland. 1924. sid. 180-194