Märgel är en form av kalksten som bildats av kalkslam och innehåller höga halter av kalciumkarbonat och lera, som även kan vara mer eller mindre sandblandad.

I Sverige avses vanligen med märgel varje jordart eller bergart, som innehåller kolsyrad kalk (och talk) från någon procent till över 30 %, vilket gör den lämplig som jordförbättringsmedel på kalkfattig åkerjord. Största utbredningen har istidens märgelavlagringar där det rör sig om främst moränmärgel och diluvialmärgel.

Bland istidens avlagringar förekommer också kalkmärgel, som har bildats som en blandning av kalksten och krita med moränlera under isens inverkan.

Analyser av märgel från 6 platser i Danmark. Kalciumkarbonat 13-57 %, fosfor 290-580 ppm, kalium 0,1-0,4 %, mangan 230-850 ppm, koppar 9-34 ppm.^[1]

Analys av märgel från 20 olika platser.^[2] Kalciumkarbonat 4,4-12,9 %, magnesiumkarbonat 0,4-4,4 %, fosfor 0,04-0,07 %.

1. Kalkmärgel, 2. Sand- och grusmärgel, 3. Grusig lermärgel. 4. Finkornig lermärgel. ^[3]

1. Diluvial märgel 2. Moränmärgel, 3. Paleoceanisk märgel, 4. Märgel härstammande från yoldiahavet.^[1]

En märgel med särskilt stor halt av kalciumkarbonat är kalkmärgel. Dess färg är oftast ljust gulaktig eller gråaktig. Kalkmärgel kan förekomma i olika geologiska formationer och kan ibland vara tydligt lagrad (kalkskiffer), som i den kända litografiska stenen vid Solnhofen i Tyskland, som tillhör juraformationen. Märgel är dock i de flesta fall jordartad.

Märgel grävdes tidigare upp ur marken i så kallade märgelgravar som jordförbättring i syfte att ge jorden ett önskat pH-värde och räknas som en föregångare till kalkstensmjöl. AB Visby Cementfabrik tillverkade Portland-cement av märgel och kalk i proportionerna 2:3.^[4] Märgel kan även användas som slipmedel.^{[källa behövs]}

• Meyers varulexikon, Forum, 1952