Hertta Kuusinen
Född	Hertta Elina Kuusinen 14 februari 1904[1][2] Luhango, Finland
Död	18 mars 1974[3][1] (70 år) Moskva
Begravd	Sandudds begravningsplats
Medborgare i	Storfurstendömet Finland och Finland
Utbildad vid	Helsingin Uusi yhteiskoulu Jyväskylän normaalikoulu Internationella Leninskolan
Sysselsättning	Politiker[4], journalist
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag (1945–1972)
Politiskt parti
Demokratiska förbundet för Finlands folk Finlands kommunistiska parti
Make	Tuure Lehén (g. 1923–1933) Yrjö Leino (g. 1945–1950)
Partner	Olavi Paavolainen (1952–1964)
Föräldrar	Otto Ville Kuusinen
Utmärkelser
Folkens vänskapsorden[5]
Redigera Wikidata

Hertta Kuusinen, född 14 februari 1904 i Luhango i Finland, död 18 mars 1974 i Moskva i Sovjetunionen, var en finländsk politiker.

Hertta Kuusinen var dotter till Otto Ville Kuusinen. Hon flyttade 1922 till sin far som då bodde i Sovjetunionen. Hon fick funktionärsarbete inom Komintern och gjorde flera uppdrag för organisationen i både Finland och Tyskland under 1920- och 30-talet. År 1934 anhölls hon under en vistelse i Finland och blev dömd till fängelse för spionage. Efter frigivningen 1939 var hon engagerad i den kommunistiska partiverksamheten under sommaren och hösten, men gick under jorden vid vinterkrigets utbrott. Under mellankrigstiden var hon åter aktiv med i partiverksamheten. När fortsättningskriget bröt ut 1941 internerades hon och satt fängslad ända till krigets slut 1944. Genast efter vapenstilleståndet 1944 fick hon en ledande ställning först inom Finlands kommunistiska parti, senare inom det av kommunisterna bildade Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF). År 1945 valdes hon in i Finlands riksdag för DFFF, där hon var ledamot fram till 1971. I riksdagsvalet 1948 fick Kuusinen, som kandidat för kommunisterna, ett rekordstort antal personröster, ett rekord som endast slagits en gång, av Sauli Niinistö i valet 2007.^[6] Hon var ordförande i Kvinnornas Demokratiska Världsförbund 1969–1974.^[7]

Kuusinen var 1923–1933 gift med Tuure Lehén och 1945–1950 med Yrjö Leino samt levde i ett samboförfållande med författaren Olavi Paavolainen från början av 1950-talet.

• Wikimedia Commons har media som rör Hertta Kuusinen.
  Bilder & media
• ”Kuusinen, Hertta”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4203-1416928956809 

  v • r Finlands kommunistiska parti Ledarskap Partiordförande Sirola (1918-1920)  · Manner (1920-1934)  · Mäkinen (1935-1937)  · Lehtosaari (1937-1938)  · Aaltonen (1944-1945)  · Uusitalo (1945-1948)  · Aaltonen (1948-1966)  · Saarinen (1966-1982)  · Kajanoja (1982-1984)  · Aalto (1984-1988)  · Wahlström (1988-1990)  · Ketola (1990-1992) Generalsekreterare Tuominen (1935-1940)  · Antikainen (1940-1941)  · Pessi (1944-1969)  · Aalto (1969-1977)  · Kivimäki (1977-1981) Aalto (1981-1984)  · Aitamurto (1984-1985)  · Vainionpää (1985-1988)  · Tammisola (1988-1990)  · Mäki (1990-1992) Vice ordförande Murto (1951-1963)  · Lehto (1963-1966)  · Salomaa (1966-1971)  · Sinisalo (1970-1982)  · Hänninen (1971-1981)  · Halonen (1981-1982)  · Alho (1982-1984)  · Tammisola (1984-1988)  · Aitamurto (1985-1987)  · Kemppainen (1987-1988)  · Aitamurto (1988-1990)  · Huhtala (1990-1992) Gruppledare för riksdagsgruppen (genom DFFF) Ampuja (1944-1945)  · Kuusinen (1945-1966)  · Aitio (1966-1968)  · Laine (1968-1970)  · Saarto (1970)  · Aitio (1970-1975)  · Saarto (1975-1977)  · Hjerppe (1977-1978)  · Wahlström (1978-1982)  · Saarto (1982-1986)  · Männistö (1986-1987)  · Wahlström (1987-1988)  · Helle (1988-1990) I regeringsställning (genom DFFF) Regeringen Paasikivi II (1944-1945)  · Regeringen Paasikivi III (1945-1946)  · Regeringen Pekkala (1946-1948)  · Regeringen Paasio I (1966-1968)  · Regeringen Koivisto I (1968-1970)  · Regeringen Karjalainen II (1970-1971)  · Regeringen Miettunen II (1975-1976)  · Regeringen Sorsa II (1977-1979)  · Regeringen Koivisto II (1979-1982)  · Regeringen Sorsa III (1982) Relaterade ämnen DFFF  · SNS I  · SNS II  · Finska inbördeskriget  · Taistoiterna