Gunnar Larsen, född den 5 februari 1900 i Kristiania (nuvarande Oslo), död där den 5 november 1958, var en norsk författare och journalist.

Larsen avlade juris kandidatexamen 1923 och blev anställd som medarbetare i Dagbladet samma år. Han var redaktionssekreterare där 1930–1941, då han under den tyska ockupationen fick lämna tidningen. Han återkom 1945 och blev redaktör och chef för nyhetsavdelningen och slutligen chefredaktör för Dagbladet 1954.

Larsen var en ansedd journalist med kåseriet som specialitet och var flitigt verksam som översättare. Han tog som författare intryck av modern amerikansk litteratur och främst av Ernest Hemingway. Som journalist och författare lyckades Larsen förnya det norska tidnings- och romanspråket, där han samlade många intryck från Hemingway. Hans privatliv var problematiskt och han dog för tidigt relaterat till alkoholism.^[1]

Larsen tilldelades Gyldendals legat 1949.

• I sommer (1932) (I somras, översättning Sven Stolpe, Bonnier, 1933) [en kyligt och öppet skildrad erotisk konflikt med stämningsfulla bilder från Oslo och dess omgivningar]
• To misstenklige personer (1933) (Två misstänkta personer, översättning Sven Stolpe, Bonnier, 1934) [en studie i förbrytarpsykologi]
• Week-end i evigheten (1934) [en stil- och berättartekniskt intressant liten erotisk roman]
• Bull (1938) (Spår mot norr, översättning Sven Barthel, Bonnier, 1949) [en erotisk roman med norsk och exotisk miljö]
• Sneen som falt i fjor (1948) (Snön som föll i fjol översättning Sven Barthel, Bonnier, 1949) [en kärleksroman med den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget och den norska motståndsrörelsen som bakgrund]

• Stanleys liv og reiser i Afrika (Stanleys liv och resor i Afrika, återberättade av Gunnar Larsen, översättning Gustaf Rudebeck, Hökerberg, 1946)

• Larsen,Gunnar Otterbcch, norsk författare Svensk Uppslagsbok 1955.
• Bra Böckers lexikon, 1977