Freden i Stockholm kan syfta på tre olika fredsfördrag under Stora nordiska kriget som undertecknades i Stockholm; det ena med Hannover, det andra med Preussen och det tredje med Danmark.

Första freden i Stockholm mellan Sverige och Hannover undertecknades den 9 november 1719 i Stockholm. I freden fick Sverige avstå från Bremen och Verden i norra Tyskland. Sverige fick i ersättning 1 000 000 riksdaler.^[1]

Andra freden i Stockholm mellan Sverige och Preussen undertecknades den 21 januari 1720 i Stockholm. I freden fick Sverige avstå stora delar av Svenska Pommern:

• Stettin med Vorpommern söder om floden Peene
• Öarna Usedom och Wolin
• Städerna Damm och Gollnow

Sverige fick i ersättning 2 000 000 riksdaler.^[1]

Tredje freden i Stockholm mellan Sverige och Danmark-Norge undertecknades den 3 juni 1720 i Stockholm av Sverige, vilket därmed avslutade det stora nordiska kriget (1700-1721) för Danmarks del. Förhandlingar hade pågått sedan juni 1719 då Ulrika Eleonora var regent i Sverige och Fredrik IV av Danmark. När förhandlingarna avslutades hade Eleonoras man, Fredrik I, blivit svensk regent. Danmarks underskrift skedde den 3 juli samma år på Frederiksborgs slott i Danmark och benämns då Freden i Frederiksborg. I freden förband sig Sverige att avstå tullfriheten i Öresund och Bälten, betala en stor summa pengar till danskarna, bryta alliansen med hertigen av Holstein, samt att inte motsätta sig en dansk ockupation av Schleswig. ^[2]

Fredsvillkoren innebar att Sverige skulle avstå från tullfriheten i Öresund och Bälten, skulle betala 600 000 riksdaler till Danmark, att inte bygga upp befästningarna på Wismar och inte stödja hertigen av Holstein. Danmark i sin tur skulle lämna tillbaka Rügen, delar av Vorpommern, Stralsund, Marstrand och Wismar till Sverige, inte stödja Peter den store av Ryssland eller låta ryska kapare använda danska hamnar.^[1] Freden innebar även att gränsen mellan Sverige och Norge reglerades, eftersom gränsen norr om Jämtland varit oklar.

• Freden i Frederiksborg