Daniel Tarschys
Daniel Tarschys, 9 maj 2011.
Född	Nils Daniel Tarschys[1] 21 juli 1943[2][3][1] (81 år) Engelbrekts församling[1], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker[4], universitetslärare, statsvetare
Befattning
Ledamot av Sveriges riksdag 1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1976–1977)[5][6] Ledamot av Sveriges riksdag 1976–1979 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1977–1979)[7] Ledamot av Sveriges riksdag 1979–1982 års mandatperiod i Sveriges riksdag (1979–1982)[8] Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1981–1983)[9] Ledamot av Sveriges riksdag 1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1985–1988)[10] Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1986–1994)[9] Ledamot av Sveriges riksdag 1988–1991 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1988–1991)[10] Ledamot av Sveriges riksdag 1991–1994 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Stockholms läns valkrets (1991–1994)[10][11] Ordförande i utrikesutskottet (1991–1994)[12] Generalsekreterare i Europarådet (1994–1999)
Arbetsgivare	Stockholms universitet Uppsala universitet
Politiskt parti
Liberalerna
Barn	Amelie Tarschys Ingre (f. 1977)
Föräldrar	Bernhard Tarschys Karin Tarschys
Släktingar	Rebecka Tarschys (syskon) Hedvig Hedqvist (syskon)
Utmärkelser
Storkorset av den medborgerliga förtjänstorden (1999)[13] Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Redigera Wikidata

Nils Daniel Tarschys, född 21 juli 1943 på Lidingö,^[14][15] är en svensk professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och politiker (folkpartist).

Daniel Tarschys är son till professorn Bernhard Tarschys och docenten Karin Tarschys samt bror till Rebecka Tarschys, Hedvig Hedqvist och Elisabeth Lindmark. Riksdagsledamöterna Nils och Erik Alexanderson var hans morfar respektive morbror.

Tarschys talar esperanto, som han lärde sig i tonåren, och deltog i 1956 års världsesperantokongress i Köpenhamn. 1967 hade Tarschys posten som sekreterare i Sveriges Elevkårer.^{[ifrågasatt uppgift]} Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras. Han doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism.

Tarschys var riksdagsledamot för Folkpartiet 1976–1982 och 1985–1994, invald i Stockholms läns valkrets. Han var statssekreterare hos statsminister Ola Ullsten 1978–1979. Som riksdagsledamot var han ordförande i Socialutskottet 1985–1991 och Utrikesutskottet 1991–1994 samt ledamot av Europarådets svenska delegation och i Utrikesnämnden.

År 1983 utnämndes han till professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet och 1985 till professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Tarschys invigningstalade på Svenska Esperanto-förbundets kongress i riksdagshuset i Stockholm 1987 (hundraårsjubileum för Esperanto). Han ersatte Ingemund Bengtsson som hade blivit sjuk.^[16]

1994 utnämndes Tarschys till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när Rysslands utrikesminister Jevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.^[17] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.^[18]

Daniel Tarschys valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 16 januari 2008.^[19]

Tarschys var mellan 2013 och 2015 ordförande i Bergwallkommissionen.^[20]

Han är gift med Regina Rehbinder och har två döttrar, Amelie Tarschys Ingre och Charlotte Tarschys.

• Patrick Krassén & Erik List: "60 år av radikalism. Liberala Studentförbundets historia 1947–2007" (2007)

• Wikimedia Commons har media som rör Daniel Tarschys.
• Webbplats på Stockholms universitet
• Daniel Tarschys på Sveriges riksdags webbplats