Charles de Freycinet
| Charles de Freycinet | |
 | |
| Född | Charles Louis de Saulces de Freycinet 14 november 1828[1][2][3] Foix[2], Frankrike |
|---|---|
| Död | 14 maj 1923[1][2][4] (94 år) Paris[2] |
| Begravd | Passys begravningsplats |
| Medborgare i | Frankrike[2] |
| Utbildad vid | École polytechnique École nationale supérieure des mines de Paris  |
| Sysselsättning | Politiker[2], ingenjör, ämbetsman |
| Befattning | |
| Prefect of Tarn-et-Garonne (1870–1870) Senator för tredje franska republiken (1876–1920)[5] Frankrikes minister för offentliga arbeten (1877–1879) Utrikesminister (1879–1880) Konseljpresident (1879–1880) Frankrikes krigsminister (1882–1882) Konseljpresident (1882–1882) Konseljpresident (1886–1886) Frankrikes krigsminister (1886–1886) Frankrikes krigsminister (1890–1892) Konseljpresident (1890–1892) Stol nummer 1 i Franska akademien (1890–1923)[6] Statsminister (1915–1916) | |
| Politiskt parti | |
| Modérés | |
| Föräldrar | Casimir de Saulces de Freycinet |
| Utmärkelser | |
| Officer av Hederslegionen | |
| Namnteckning | |
.png){kind=small} | |
| Redigera Wikidata | |
Charles Louis de Saulces de Freycinet, född 14 november 1828, död 14 maj 1923, var en fransk politiker.
Freycinet var ursprungligen bergsingenjör och var under fyra år chef för södra järnvägsnätet och innehade flera administrativa uppdrag. Vid Tredje franska republiken inrättande 1870 utnämndes han av Léon Gambetta till krigskommissarie och fick i uppdrag att organisera försvarsväsendets centraladministration där han gjorde värdefulla insatser. 1867-1920 var Freycinet senator, och kom att spela en synnerligen framträdande roll inom parlamentet. Som minister för offentliga arbeten 1877-79 utarbetade han en omfattande plan, "Freycinets plan", för järnvägsbyggen, utvidgning av hamnar och sammanbindande av flodvägar, vilken plan efter upptagandet av ett lån på 1 miljard francs sattes i verkställighet. 1879 lyckades han genomdriva senatens antagande av förslaget att återflytta parlamentet till Paris. Freycinet var fyra gånger konseljpresident, 1879-80, 1882, 1886 och 1890-92, och innehade under dessa perioder oftast även utrikesministerposten. Under Freycinets regeringstid antogs ny lagstiftning för kongregationer. Utrikespolitiskt tog Freycinet avstånd från att intervenera i Egypten och bidrog till avslutandet av alliansen med Ryssland. Som försvarsminister 1888-93 och 1898-99 genomdrev han lagstiftningen av 3-årig värnplikt och utarbetade en ny militär organisationsplan. Under första världskriget var han 1915-16 minister utan portfölj. Freycinet invaldes 1890 i Franska Akademien. Förutom en del vetenskapliga arbeten utgav Freycinet La guerre en province pendant le siège de Paris 1870-71 (1871) och Mes souvernirs (2 band, 1848-93).
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Svensk uppslagsbok, Malmö 1932.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//2464/35, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w60040bt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ senat.fr, senat.fr-ID: senateur-3eme-republique/de_saulces_de_freycinet_louis1713r3, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Académie française, Franska akademiens medlems-ID: charles-de-freycinet, läs online, läst: 6 juli 2020.[källa från Wikidata]
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
