Centrallyrik
Centrallyrik är sådan lyrik som är ett koncentrerat uttryck för författarens tankar och känslor[1], snarare än har ett berättande eller resonerande innehåll.[2] Ett exempel är Sapfos dikter, men centrallyriken finns representerad i alla tidsåldrar. Mer moderna exempel är Johan Ludvig Runebergs ”Den enda stunden”, Verner von Heidenstams ”Ensamhetens tankar”, Erik Gustaf Geijers ”Natthimmelen”, Vilhelm Ekelunds ”Livets korthet”, Gustaf Frödings ”Världens gång”, Edith Södergrans ”Dagen svalnar” och Karin Boyes ”Morgon”.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Centrallyrik”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/centrallyrik. Läst 24 maj 2009.
- ^ Ord om språk och litteratur, Hugo Rydén, Gunnar Stenhag, Dick Widing, Natur & Kultur (1980), uppslagsord 'Centrallyrik'
- ^ ”Litterära genrer – LITTERATURBANKENS SKOLA”. https://litteraturbanken.se/skolan/litterara-genrer/. Läst 29 februari 2020.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
Cover photo is available under {{::mainImage.info.license.name || 'Unknown'}} license.
Cover photo is available under {{::mainImage.info.license.name || 'Unknown'}} license.
Credit:
(see original file).
