Biträdande professor är en akademisk titel som i Sverige infördes 1969 för forskare med tjänsteställning närmast under professor. Titeln ersatte de tidigare laborator, observator, preceptor och prosektor.

Under 1990-talet kunde en universitetslektor befordras till biträdande professor. Titeln är inte längre allmänt förekommande i Sverige, men har aktualiserats igen 2007 i den så kallade Befattningsutredningen (SOU 2007:98) som ett nytt karriärsteg på nivån under professor. Till skillnad från professor och lektor är befattningen inte reglerad i högskoleförordningen, i stället är det upp till varje högskola att klargöra villkor och meriter för tjänsten. Därför skiljer sig tjänsterna åt mellan olika lärosäten. Universitets- och högskolerådet anger associate professor som engelsk översättning, men noterar att det främst gäller Nordamerika samt att även lektorer och biträdande lektorer kan översättas med samma begrepp.^[1]

Idag förekommer biträdande professor i anställningsordningarna vid bland annat högskolorna i Borås, Halmstad och Kristianstad, Chalmers tekniska högskola samt Linköpings universitet och Luleå tekniska universitet.^{[2][3][4][5][6][7]} Malmö universitet anger i sin anställningsordning att en forskare kan befordras från biträdande professor till professor, men anställningsordningen medger inte nyanställning av biträdande professorer.^[8]

I Finland fick universitetsadjunkter 1951 titeln biträdande professor.^[9] Deras tjänster gjordes på 1960-talet om till biträdande professurer och 1998 till professurer.^[10]