Benskörhet
| Osteoporos | |
| Synonymer | benskörhet, skeletturkalkning |
|---|---|
 | |
| Äldre kvinna med osteoporos som uppvisar kutryggighet till följd av kotkompression. | |
| Medicinsk specialitet | Reumatologi |
| Symptom | Ökad risk för benbrott[1] |
| Komplikationer | Kronisk smärta[1] |
| Vanligt insättande | Äldre[1] |
| Riskfaktorer | Alkoholism, anorexi, hyperthyreoidism, gastrointestinala sjukdomar, bortopererade äggstockar, njursjukdom, rökning, vissa läkemedel[1] |
| Diagnostik | Bentäthetsmätning i höftbenet[2] |
| Behandling | God kosthållning, fysisk träning, fallprevention[1] |
| Läkemedel | Bisfosfonater[3][4] |
| Prevalens | 15 % (50-åringar), 70 % (över 80 års ålder)[5] |
Osteoporos eller benskörhet (ibland skeletturkalkning) är en sjukdom som innebär minskad benstyrka, vilket ökar risken för benbrott. Osteoporos är den vanligaste orsaken till benbrott hos äldre.[1] Ben som vanligen bryts är bland annat ryggkotor, benen i underarmen, och höften.[6] Innan ett benbrott uppstår upplevs oftast inga symptom.[1] Ben kan försvagas på ett sådant sätt att de bryts vid låg belastning eller till och med spontant.[1] Kronisk smärta och minskad förmåga att till normal aktivitet kan vara resultat av benbrott.[1]
Definition
[redigera | redigera wikitext]Osteoporos definieras av WHO som en bentäthet som är 2,5 eller fler standardavvikelser under värdet för unga vuxna i samma population. Tätheten mäts typiskt sett med särskilda röntgentekniker i höftbenet.[2]
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Ordet osteoporos är från den grekiska sammansättningen för "porösa ben".[7]
Orsaker
[redigera | redigera wikitext]Normalt sett är benmassan som högst vid 25 års ålder för att sedan minska.[8]
Osteoporos kan bero på en lägre än normal maximal benmassa och högre än normal förlust av benmassa.[1] Förlust av benmassa ökar hos kvinnor efter klimakteriet till följd av lägre östrogen-nivåer.[1] Osteoporos kan även orsakas av andra sjukdomar eller behandlingar såsom alkoholism, anorexi, hypertyreoidism, bortopererade äggstockar, eller njursjukdom.[1] Vissa läkemedel kan öka graden av benförlust, såsom: vissa antiepileptika, cellgiftsbehandingar, protonpumpshämmare, SSRI-läkemedel och steroider. Otillräcklig fysisk aktivitet och rökning utgör också riskfaktorer.[1]
Epidemiologi
[redigera | redigera wikitext]Osteoporos ökar med stigande ålder.[1] Cirka 15 procent av ljushyade i västvärlden i 50-årsåldern och 70 procent av de över 80 år är drabbade.[5] Det är vanligare hos kvinnor.[1] I den utvecklade världen, beroende på metoden är mellan 2 och 8 procent av männen och mellan 9 och 38 procent av kvinnorna är drabbade.[9] Prevalensen av sjukdomen i utvecklingsländer är inte känd.[10] Kring 22 miljoner kvinnor och 5,5 miljoner män i Europeiska Unionen hade osteoporos år 2010.[11] I USA hade år 2010 cirka åtta miljoner kvinnor och en till två miljoner män osteoporos.[9][12] De med europeiska eller asiatisk härkomst löper större risk att drabbas av osteoporos.[1]
Förebyggande och behandling
[redigera | redigera wikitext]Osteoporosprevention innefattar en näringsriktig kost under barndomen och undvikande av läkemedel som bidrar till benskörhet.[1] Insatser för att förhindra brutna ben i dem med osteoporos är god kosthållning, regelbunden motion och förbyggande av fall.[1] Livsstilsförändringar som att sluta röka och att inte dricka alkohol kan också vara av hjälp.[1] Medicinering med bisfosfonater bland de som tidigare brutit ben som följd av sin osteoporos.[3][4] Hos de med osteoporos, men utan tidigare benbrott är dessa läkemedel inte lika effektiva.[3][4][13] Ett antal andra läkemedel kan också vara till nytta.[1][14]
Bemötande och delaktighet
[redigera | redigera wikitext]En systematisk översikt av SBU år 2017 visade att patienter med benskörhet upplever i sitt möte med vården att de får otillräcklig, felaktig och motstridig information, och att detta försvårar deras beslut om hur de ska hantera sin behandling och hälsa.[15] Många patienter med benskörhet upplever att de på bristfälliga grunder lämnas att själva ta ansvar för sin hälsa.[15]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”Handout on Health: Osteoporosis”. 1 augusti 2014. http://www.niams.nih.gov/health_info/Osteoporosis/default.asp. Läst 16 maj 2015.
- ^ [a b] WHO Scientific Group on the Prevention and Management of Osteoporosis (2000 : Geneva, Switzerland) (2003). ”Prevention and management of osteoporosis : report of a WHO scientific group” (PDF). sid. 7, 31. http://whqlibdoc.who.int/trs/WHO_TRS_921.pdf.
- ^ [a b c] Wells, GA; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Alendronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD001155. PMID 18253985.
- ^ [a b c] Wells, G; Cranney, A; Peterson, J; Boucher, M; Shea, B; Robinson, V; Coyle, D; Tugwell, P (23 January 2008). ”Risedronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women.”. The Cochrane database of systematic reviews (1): sid. CD004523. PMID 18254053.
- ^ [a b] ”Chronic rheumatic conditions”. http://www.who.int/chp/topics/rheumatic/en/. Läst 18 maj 2015.
- ^ Golob, AL; Laya, MB (May 2015). ”Osteoporosis: Screening, Prevention, and Management.”. The Medical clinics of North America 99 (3): sid. 587-606. PMID 25841602.
- ^ King, Tekoa L.; Brucker, Mary C. (2011). Pharmacology for women's healt. Sudbury, Mass.: Jones and Bartlett Publishers. sid. 1004. ISBN 9780763753290. https://books.google.ca/books?id=u1wq63x4VsYC&pg=PA1004
- ^ ”OpenStax CNX” (på amerikansk engelska). cnx.org. https://cnx.org/contents/FPtK1zmh@8.108:g-vsB2Y2@4/Exercise-Nutrition-Hormones-an. Läst 16 oktober 2017.
- ^ [a b] Wade, SW; Strader, C; Fitzpatrick, LA; Anthony, MS; O'Malley, CD (2014). ”Estimating prevalence of osteoporosis: examples from industrialized countries.”. Archives of osteoporosis 9 (1): sid. 182. PMID 24847682.
- ^ Handa, R; Ali Kalla, A; Maalouf, G (August 2008). ”Osteoporosis in developing countries.”. Best practice & research. Clinical rheumatology 22 (4): sid. 693-708. PMID 18783745.
- ^ Svedbom, A; Hernlund, E; Ivergård, M; Compston, J; Cooper, C; Stenmark, J; McCloskey, EV; Jönsson, B; et al. (2013). ”Osteoporosis in the European Union: a compendium of country-specific reports.”. Archives of osteoporosis 8 (1-2): sid. 137. PMID 24113838.
- ^ Willson, T; Nelson, SD; Newbold, J; Nelson, RE; LaFleur, J (2015). ”The clinical epidemiology of male osteoporosis: a review of the recent literature.”. Clinical epidemiology 7: sid. 65–76. PMID 25657593.
- ^ ”Etidronate for the primary and secondary prevention of osteoporotic fractures in postmenopausal women”. Cochrane Database of Systematic Reviews (1): sid. CD003376. Jan 23, 2008. doi:. PMID 18254018.
- ^ Nelson HD, Haney EM, Chou R, Dana T, Fu R, Bougatsos C (2010). ”Screening for Osteoporosis: Systematic Review to Update the 2002 U.S. Preventive Services Task Force Recommendation [Internet].”. Agency for Healthcare Research and Quality. PMID 20722176.
- ^ [a b] ”Behandling av armfraktur hos äldre”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). 22 augusti 2017. http://www.sbu.se/262. Läst 16 oktober 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
