Antti Hackzell
| Antti Hackzell | |
 | |
| Född | 20 september 1881 S:t Michel, Finland |
|---|---|
| Död | 14 januari 1946 (64 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet  |
| Sysselsättning | Politiker[2], diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag Finlands utrikesminister Finlands statsminister Regeringen Hackzell (1944–1944) | |
| Politiskt parti | |
| Samlingspartiet | |
| Föräldrar | magister Matti Hackzell, principal of Mikkeli Lyceun[3] Helena Natalia Örn[3] |
| Utmärkelser | |
| Frihetskorsets 1. klass med kraschan[4] Storkorset av Storfurst Gediminas orden[4] Tre Stjärnors orden, första klass[4] Storkors av Sankt Olavs orden[4] Storkorset av Rumänska Stjärnans orden[4] Storkors av Polonia Restituta[4] Officer av Kungariket Ungerns förtjänstorden[4] Sankt Savaorden[4] Storkors av Kronorden[4] Frihetskorsets 4. klass[4] Civilförtjänstorden[4] Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden[4] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[4] 1:a graden av Örnkorsets orden[4] | |
| Redigera Wikidata | |
Anders (Antti) Verner Hackzell, född 20 september 1881 i S:t Michel, död 14 januari 1946 i Helsingfors, var en finländsk direktör och politiker (Samlingspartiet). Han var Finlands statsminister augusti-september 1944.
Hackzell blev filosofie kandidat 1903, tog hovrättsexamen 1906 och innehade därefter olika befattningar i Sankt Petersburg 1911–1917. 1918–1920 var han landshövding i Viborgs län, vice ordförande i finsk-ryska kommittén för verkställande av Dorpat-freden 1921–1922 och finländsk minister i Moskva 1922–1927. 1930 blev han biträdande direktör i Arbetsgivarnas centralorganisation.[5]
Hackzell var utrikesminister i Toivo Mikael Kivimäkis statsråd 1932–1936. Därefter var han direktör för arbetsgivarförbundet. Han blev statsminister sedan Gustaf Mannerheim hade övertagit presidentposten efter Risto Ryti och han ledde den finska fredsdelegationen i Moskva i september 1944 då han drabbades av ett slaganfall. På grund av detta fann han sig tvungen att avgå som statsminister. Regeringens sammansättning förblev i princip oförändrad under hans efterträdare, partivännen Urho Castrén.[6]
Han blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 1934.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[7]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, 910394, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
- ^ Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
- ^ Meinander, Henrik: Finlands historia 4, ss. 264, 268, 274. (2:a uppl.) Schildts, Esbo 1999.
- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia” (på finska). Helsingfors kyrkliga samfällighet. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Antti Hackzell.- ”Hackzell, Antti”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4186-1416928956792
- Hackzell, Antti i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
.svg){kind=small}
|
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.
