Annaler eller årsböcker (försvenskning av latinets annalia) betecknar en typ av historiska källskrifter som berättar om viktiga händelser i kronologisk följd, vanligen i form av mycket korthuggna notiser som alltid inleds med en tidsangivelse och är skrivna på latin. I nordisk, särskilt svensk, forskning har man från textkritiska utgångspunkter gjort en åtskillnad mellan annalerna och de mer ordrika berättande krönikorna. Denna uppdelning är inte lika konsekvent genomförd på kontinenten där ett flertal årböcker också kallas ”krönikor”. Bland de mest kända annalerna kan nämnas klostrets i Dunstable, som omfattar tiden från Kristi födelse till 1297.

Medeltida annaler från flera svenska kloster har bevarats. I dem antecknades, efter mönster från kontinenten, viktiga händelser inom och utanför rikets gränser. Till Sverige kom bruket att skriva annaler närmast från Danmark med Dominikanorden. Den äldsta i Sverige förda dominikanska årsboken Dansk-svensk årbok skrevs i mitten av 1200-talet och omfattar åren 916–1263. Bruket att skriva annaler upphörde i Sverige vid reformationen.

Exempel på annalnotis från Dansk-svensk årbok (för året 1187), där de händelser vilka ansågs vara årets viktigaste sammanfattats i en för annalerna typisk kort notis: Jerusalem skövlades av Saladin, ärkebiskop Johannes blev mördad vid Almarestäkets borg och Sigtuna brändes:

• Dansk-svensk årbok (916–1263), påbörjad i Danmark, överförd till dominikanerkonventet i Skänninge omkring 1255 och med en fortsättning skriven där.
• Ängsöannalerna (1208–88), namngivna efter fyndplatsen. Troligen skrivna i dominikanerkonventet i Skänninge.
• Årboken 266–1430, har kallats ”Yngre Sigtunaannalerna”. Sammanställd i Strängnäs.
• Chronologia anonymi (826–1415). Bearbetning från 1500-talet av äldre annaler.

• Årsbok

• Repertorium Chronicarum – lista över var annaler och andra historiska källskrifter finns