Anhalter Bahnhof
| ||||
Stationsinformation | ||||
---|---|---|---|---|
Stad | Berlin, Tyskland | |||
Ingång från | Askanischer Platz Tempodrom | |||
Invigd | 1939 | |||
Kapacitet | ||||
Antal plattformar | 2 st, 4 spår | |||
Förbindelser | ||||
Linje | ||||
Föregående station | S1,S2,S25,S26 Potsdamer Platz | |||
Efterföljande station | S1,S2,S25,S26 Yorckstrasse | |||
Övrigt | ||||
Arkitekt | Franz Schwechten[1] | |||
Anhalter Bahnhof vid Askanischer Platz i Berlin var en av Berlins viktigaste järnvägsstationer på sin tid. Den stora tåghallen färdigställdes 1880 och var vida känd. Anhalter Bahnhof var slutstation för alla tåg som kom söderifrån till centrala Berlin. Under andra världskriget flygbombades byggnaden och skadades. Under DDR-tiden omdirigerades trafiken til andra stationer för att undvika att använda västberlinskt territorium, och stationen förlorade betydelse. Sedan 1959, då rivningen av påbörjades, finns endast en ruinrest av huvudingången kvar som minnesmärke. Denna är idag kulturminnesmärkt.
Numera går fjärr- och regionaltågtrafiken förbi den tidigare platsen för Anhalter Bahnhof och leds genom Tunnel Nord-Süd-Fernbahn via Bahnhof Potsdamer Platz och Berlin Hauptbahnhof. De nya stationerna har gjort att stationsläget har förlorat i betydelse, men namnet används fortfarande för den underjordiska stationen för Berlins S-Bahn. Denna öppnades 1939 och utgör en del av Nord-Süd-Tunnel.
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
|
|
- ^ [a b] hämtat från: tyskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
Text is available under the CC BY-SA 4.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.